![Cavendish, banan, fot. Thomas Hawk, flickr Cavendish, banan, fot. Thomas Hawk, flickr]()
Sedan senare 1800-tal, när United Fruit Company, idag Chiquita, kom på hur man transporterar bananer snabbt till varuhandeln har den gula och billiga frukten (egentligen örten) legat i många fruktkorgar i väst. Idag stiger priserna på frukt, i Sverige har vi sett en ökning med 16 procent under senaste året men bananer blir ännu dyrare på grund av översvämningar i Equador och det ökade bensinpriset – men snart, inom 5 till 20 år kommer bannen försvinna: banansjukan är orsaken.
Världen över finns det ungefär 1000 olika sorter av bananer, men den som världen får mumsa kallas för Cavendish. Det är den enda bananen som går att ekonomiskt exportera världen över, inte bara i väst, och Cavendish är den enda sorten vi i princip får se.
Genom att hålla sig till denna enda sort säkerställer bananindustrin att alla bananer i en transport mogna i samma takt, vilket skapar enorma stordriftsfördelar.
Men för länge länge sedan, under farfars tid, var det en annan sort bananer som odlades och exporterades i stor skala, nämligen Gros Michel-bananen.
Gros Michel bananen sägs ha varit mycket godare, mycket tåligare och mycket större. Under början av 1900-talet drabbades plantagen världen över av en svamp kallad för Panamasjukan (Fusarium oxysporum) och denna sort bananen försvann från odlingarna i och med att Gros Michel inte var immun och något botemedel hittades inte.
Skogar skövlades för att skapa fräscha bananfält men även dit nådde Panamasjukan. 1960 blev Gros Michel-bananen utrotningshotad.
I sista minut räddades frukostfrukten då man upptäckte en annan sort bananer och denna banan var immun mot Panamasjukan: Cavendish från Kina. Men Cavendish var liten till växten och blev lätt svart av lätta stötar vilket innebar svårare transporter. Men det gav sig och idag accepteras den som den ultimata frukten.
Under det senaste decenniet har dock en ny, mer virulent stam av Panamasjukdomen börjat sprida sig bland bananodlingarna och denna gång är inte Cavendish immun. Svampen förväntas att nå till Latinamerika inom 5 till 10 år, kanske 20 tror forskare och inget botemedel finns att tillgå.
Bananindustrin har ignorerat forskning kring Panamasjukan och inte heller har man gjort några insatser för att bevara mindre kända sorter av bananer som växer i Afrika och Asien.
Bananen kanske kommer att bli ett minne blott för världskonsumenten, i alla fall om man ska tro på Dan Koeppel, författare till boken “Banana: The Fate of the Fruit That Changed the World”.
Notering: Bären, bananerna, av odlade sorter innehåller inga frön utan bara svarta rudiment efter fröämnen. Det finns dock arter som innehåller svarta frön stora som pepparkorn inbäddade i fruktköttet. Vissa bananer är så fulla av sådana frön att de är svåra att äta. (wiki)
Intressant? | Andra bloggar om: Nyheter, utrikes, Panamasjukan, Bananer, Fruit Company, Chiquita, Cavendish. Gros Michel, Big Mike, Kina, Ecuador, Dan Koeppel, bananer, Fusarium oxysporum, mat, frukt, priser